Sista inlägget från mig

Hej på er igen!

Först måste jag säga att det känns konstigt att logga in på bloggen från Sverige och inte sitta på kontoret på ISS med fläktarna på högsta nivå och höra barnens klocka ringa för återgå till lektionerna efter lunch... Jag kom hem från Indien för ca 3 veckor sedan och börjar nu landa och vänja mig med de kalla klimatet;)

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja med mitt ”sista” inlägg här på bloggen.  Kändes nyss som jag stod där den kalla decembermorgonen på Arlanda och inte visste vilket fantastiskt äventyr som väntade på mig. Detta låter som en riktig klyscha men detta har varit bästa tiden i mitt liv och det menar jag verkligen! Funderar ni på att åka som volontär till Intact så ta chansen!  Det har varit fantastiskt lärorikt tid med många skratt och nu lever jag i en slags bubbla med alla fina minnen jag fått. Många ifrågasatte mig innan min resa hur jag vågar åka som ensam tjej till Indien men det var inga problem alls för man blir väldigt väll om händer tagen av ISS, jag kände på en gång att jag var i trygga händer när jag klev ur bilen den där söndags morgonen på ISS skolgård och möttes av glada barn som kom och krama mig och en väldigt trevlig och gullig personal, det kändes nästan som att komma hem till en enda stor familj.

Min tid på intact gick väldigt fort, när jag åkte hade vi sålt hästen Prince som ni vet och det nya stallet vid skolan stod nästan klart och vi väntade på regnet så gräset kunde börja växa. Sen får vi inte glömma nytillskottet Jerry, den nya lilla ponnyn som köptes. Jag tror han kommer bli kanon till barnen!  Att flytta stallet till skolan tror jag också på då vi kommer spara massor med pengar och flera barn kan ta del av ridterapin vilket är superbra då ridterapin verkligen gör skillnad!!

Under min tid såg jag markanta skillnader som tillexempel barn som började gå bättre tack vare terapin, barn som började skratta, barn som vart mera tillfreds, barn som började prata bättre, barn som började sjunga. Det finns massor att rabbla upp om hur bra ridterapin är för barnen och jag hoppas så att detta Projekt verkligen får leva kvar för det behövas!

 Nu tackar jag för mig nu!

Och jag kommer besöka Indien igen men framförallt Intact igen, jag hade nästan kunnat börja mina nya volontärs period i höst igen, om det vore möjligt J

Vi ses

/ Josefin

Hej!

I lördags var det skolavslutning här på Intact Special School. Vi fick se en mängd spännande dansshower och uppträdanden under kvällen, glad musik ljöd ur högtalarna och alla var iklädda sina mest glittriga och färgsprakande dräkter! Barnen kommer ha sommarlov fram till början av juni. Innan dess kommer Koko och Jerry flytta från Horse Riding Therapy Center till skolan, gräset i paddocken har börjat växa trots torkan med lite bevattningshjälp och stallet är så gott som färdigbyggt!

Den sista veckan på ridterapin innan lovet fick barnen träffa Jerry. Han anpassar sig fort till sitt nya liv på HRTC med Koko och barnen, han uppskattar att bli ryktad och verkar redan omtyckt!

Imorgon lämnar jag Intact, vilket såklart känns sorgligt. Men mest av allt känner jag mig glad att jag fick chansen att åka hit och vara volontär! Tacksam för allt jag lärt mig och framförallt över alla fantastiska människor jag lärt känna och haft glädjen att jobba med under den här tiden! 

Här kommer lite bilder från de senaste veckornas ridterapi och från skolavslutningen:

Shanmathi hälsar på Jerry.

Ponnila tar hand om Koko som älskar att rulla sig efter duschen.

Rajalingam och Minnalkodi

Deebika

Lavanya

Skolavslutning!

Teater.

Dansshow med ungdomarna från vocational training centre.

Allt gott,

Johanna

Jerry välkomnas till Intact!

Hej! 

Dagarna rusar förbi här på Intact, snart är det skolavslutning och sommarlov för barnen. Vi börjar ridterapin tidigare på morgonen nu för att försöka undvika den värsta hettan. Det blir varmt under ridhjälmen när solen ligger på och vi lägger in fler vilopauser i skuggan. Mer tid läggs även på grooming, då barnen ryktar, kratsar hovarna och duschar Koko. Det märks att barnen tycker om att pyssla om honom!

De senaste dagarna har jag och Bharathi åkt runt i Trichy och letat efter en ny ponny, vi hittade tillslut den lilla ponnyn Jerry! Koko är glad att han har fått en ny kompis, de verkar trivas tillsammans. Jerry är bara två år och jag kommer påbörja träningen av honom nu så att han i framtiden förhoppningsvis kan bli en lika bra ridterapihäst som Koko! 

På skolan pågår nu ett intensivt arbete för att förbereda paddocken till Koko och Jerry inför flytten, det sprids gödsel, vattnas, marken rensas från stora stenar och snart ska det sås gräs. 

En nyduschad Jerry.

Jerry välkomnas till Intact!

Två busiga barn på väg till ridterapin!

/Johanna

TACK

 Tack så mycket för grejerna som ni skänkte till ridterapin!

Allt kommer att komma bra till användning :)

Bergstrip och mangotjuvar

Hej igen!
I helgen fick vi följa med Thomas till Intact Nursery and primary school i Vellimalai belägen bland bergen. På vägen upp stannade vi till på Opportunity Campus och fick träffa ungdomarna som efter en morgon på fälten nu satt samlade för skills training. På OC får de lära sig sköta jordbruk för att sedan kunna odla egna grödor och få jobb. Där bjöds det på kaffe och kaka innan bilfärden fortsatte upp mot Vellimalai. I bergen var det vackert och svalt, vi var ute och gick bland kullarna och kollade in skolan och fick träffa alla lärare och elever. Precis som här på Intact Special School håller de på att bygga ut, ser ut att bli kanonbra.

På eftermiddagarna brukar vi vara på Vocational Training. Där tränar ungdomarna sig på att tillverka bland annat stearinljus, kuvert och smycken. Allting är väldigt fint och välgjort. Även här är tanken att ungdomarna ska bli självgående för att i framtiden kunna producera detta själva för att kunna försörja sig. Efter vår volontärsperiod kommer vi ta med lite grejer hem till Sverige för att sälja.

Dagarna går och som vanligt har vi haft besök av ekorrar, nu slingrar de sig in genom myggnäten och tar sig friheten gnaga på vår mango och äta sig genom skalet på bananerna. Vi förlåter dem för att de är så söta med sina randiga svansar.

En upprymd Shanmathi redo för dagens första tur.

Vocational Training- här tillverkar vi handgjort papper

Vocational Training- Kuverttillverkning

Vellimalai- Barnen får lunch i skolan ''Food for all''

/Josefin & Johanna

Glada barn på HRTC

Hej!

Nu har det blivit Mars i Indien och Josefin går in i sin sista månad. Tiden går fort! Likaså stiger hettan för var dag och ett mindre oväder fick taket till uppsittningsplatsen på HRTC att rasera. På måndag börjar vi med återuppbyggnadsarbetet. Igår var det medical camp på skolan och alla barn fick träffa doktorn för en liten check, det var fullt pådrag hela dagen!

Förra veckan donerade vi 10 000 rupies intjänade på vårt extrajobb på en hästgård i trakten. Ridterapin är i behov av mer pengar för att kunna fortsätta med verksamheten och köpa en ny häst. Vi har hittat lite nya sponsorer som vi är väldigt tacksamma för men det behövs fler. Som ni alla vet är ridterapin mycket värdefull för barnens utveckling och välmående. Det vore fruktansvärt tråkigt om projektet måste lägga ner på grund av bristande ekonomi. Här kommer några bilder från veckan som gått:

 Kokos första promenad för dagen med en alltid lika entusiastisk Bakiyaraj.

 Vilostund i skuggan! Det raserade taket i bakgrunden.

 Mellan ridturerna leker barnen med varandra.

 Jeeva är redo för en ridtur.

Såhär glad blir man av ridterapi!

Tack och hej för denna gång,

Josefin och Johanna

Fyra veckor i Indien

Hej!

Johanna har nu varit på Intact i fyra veckor och har med Josefins hjälp kommit tillrätta men försöker fortfarande vänja sig vid hettan. Det blir varmare och varmare för var dag känns det som!

Förra veckan var det utvärderingsmöte för ridterapin med Bharathi, projektledare för ridterapin, lärarna och rektorn Karuna. Barnen som är med på ridterapin är det i perioder om tre månader och nu var det dags att utvärdera tiden som gått och välja barn till kommande period. Valet görs utifrån vilka barn som anses ha störst behov av ridterapin.

Mötet börjar med att vi går igenom barnen ett och ett och lärarna berättar om vilka förändringar som uppmärksammats hos barnen sedan de börjat med ridterapin. De positiva effekterna är många; vissa barn blir märkbart socialare, får bättre balans, förbättrad finmotorik och även förbättrad koncentration. Barnen blir glada av att åka till ridterapicentret. Vissa gråter till och med om det inte är deras tur. Lärarna berättar att särskilt för de autistiska barnen betyder det mycket att bara vara nära Koko, få borsta lite och rida en tur. Medans det för andra med mer fysiska problem stärker deras kroppar, barn som tex har svårt att gå kan efter några månaders ridterapi röra sig mer obehindrat, får bättre balans och ramlar mindre.

Bharathi har små bollar och ringar i gummi som barnen får sträcka sig efter när de sitter i sadeln. Ett av de andra barnen hjälper till från marken och sträcker bollar och ringar till barnet som rider. Här tränar de på att tänja sina muskler, detta är nyttigt främst för barnen med Cerebral Pares.

För att få in pengar till projektet ger vi lektioner på Koko till en flicka i trakten. Vår ambition är att ha lektioner regelbundet två gånger i veckan så det blir en stabil inkomst till HRTC medans vi är här. På ISS förbereds nu Kokos nya paddock, det ska sås gräs och stallet ska byggas klart, även ett rum ska iordningställas till sadel- och foderkammare.

Annars rullar det på, på kvällarna ramlar en och annan geckoödla ner i håret och på dagarna slinker ekorrarna in och käkar upp våra kex.

/Johanna och Josefin